Hur man prata som en amerikansk

Massor av människor vill som en amerikansk marskalk, men inte alla är skära ut för jobbet. Ta reda på exakt vad du behöver göra för att landa ett sådant brottsbekämpningsjobb. Okej, de hade kanske en språkcoach från Hollywood som hjälpte dem. Men effektiv träning i amerikansk accent är möjlig även för de av oss som inte lever den livsstilen. Ta det lugnt, det är inte så svårt som du tror! Om du vill prata som en amerikan, kommer vi visa dig fyra enkla sätt att lära dig en amerikansk accent effektivt på. Med en amerikansk bulldogg som husdjur kan du förvänta dig ultimat lojalitet, styrka och vänlighet. De är glada, trofasta kompanjoner som är tuffa och alltid redo för arbete eller lekstid. Amerikanska bulldoggar har kraftfulla käkar och boxliknande huvuden och lägger till deras slitna utseende. I om den första intervjun på vår hemsida har vi fått äran att prata med Ronie Berggren, som är en expert på amerikansk politik. Ronie berättar bland annat om varför han väljer att stötta republikanerna, om smutskastningen i svensk media samt varför Barack Obama inte har varit speciellt gynnsam för världen. Hej Ronie från Amerikanska nyhetsanalyser […] De senaste dagarna pratar alla svenska medier om 46-årige George Floyds tragiska död. Han var en svart amerikan som dog vid ett polisingripande i Minneapolis i USA. Jag har sett videon som visar hur han dog. Det ser illa ut, mycket illa. Men har detta övervåld något med rasism att göra? Handlar det här fallet… Hur Man Pratar Engelska Utan Accent och Låter som en Nativ. Det är inte omöjligt att lära sig hur man pratar engelska som en som har det som modersmål, det tar dock mycket tid och övning, särskilt för vuxna. Av någon anledning visar studier att barn behärskar uttal och lär sig nya språk enklare än vuxna.

Min fars tid i Kamerun - oförklarig händelse?

2016.06.25 00:45 Sunrutas Min fars tid i Kamerun - oförklarig händelse?

När jag var liten brukade far berätta om sin tid i Afrika. Efter studenten hade han åkt ner till Afrika för att arbeta för min mors far som var stationerad långt inne i Kameruns djungeltropiker. Min morfar arbetade som biolog. De hade en forskningssation som -då under fars tid- blivit utsliten av alla omgångar biologer som kommit ner dit för att arbeta på sina projekt. Far var anställd som assistent till min morfar.
Forskningsstationen låg inte långt från en sjö i den nordvästra provinsen av Kamerun. Det var i det området som stor del av projekten biologerna arbetade på pågick, berättade morfar genom min far. Ibland fick far följa med min mors far men oftast fick han sitta kvar på stationen för att gå igenom resultat från dagen innan. Det var mycket data att gå igenom. Data som gjorts när de mätt nivåer på olika kemiska egenskaper i sjöar och marker över tid. Hjälpa till med kartläggningen av ekosystem och nya arter var också en del av morfars jobb, här fanns det också jobb för far att göra. Det mest tidskrävande arbetet var egentligen interagerandet med lokalbefolkningen. Morfar som vid det här laget av historien varit där ett bra tag hade lärt sig tillräckligt om kulturen och språket för att på ett enkelt sätta kunna kommunicera och komma med frågor om allt möjligt egentligen: råd om trakten; ett annat perspektiv på växter, djur, träd, sjöar (nästan allting hade en historia bakom sig); ibland om de vill komma över på middag på deras station som tack för deras hjälp.
Det var en sjö som det fanns en mysterisk sägen bakom. Lokalbefolkningen var väldigt rädd för sjön och sa att den bar med sig skrock för vad som "i framtiden väntade". Det hade i generationer talats om hur det en dag för ca 200 år sedan hade hittats massa boskap i närheten av sjön oförklarigt avlidna. Detta hade de sett som ett tecken från Gud och med det börjat se sjön som helig i den bemärkelsen att det var Guds sjö och människan ej fick bada i den. Detta hade de lärt sig av boskapet som druckit från det. Mer kunde morfar inte luska ut ur dem hade han sagt till min far.
Min far hade alltid haft inställningen att det måste finnas en naturlig förklaring till allt som sägs. Så sägenen var bara en sägen. Morfar däremot tyckte annorlunda. Trots att han var en biolog så utgjorde patos en stor del av hans karaktär. Han hade på senare år avvecklat den logiska delen han som färsk student anammat. Detta efter att ha arbetat till stor del i närheten av människor och insett dess betydelse för sina projekt.
Den här sägen var egentligen inget som deras projekt berörde även om de labbade mycket i närheten av sjön och ibland hjälpt marinbiologer med utlåning av båt ut i sjön.
Det intressanta som min far berättade var hur en dag en hel lokalbefolkning och boskap dött ut (detta i nutid under tiden som detta återberättas från och inte om det som sägs ha hänt för 200 år sedan). Över tusen man och kvinnor, minst lika mycket boskap berättade min far för mig hade dött.
De hade -innan det här hände- blivit klara med ett projekt och lämnat in förknippad rapport till handledare. De västerländska förnödenheterna började ta slut så det fanns ingen bättre tid att åka in till staden för att fira projektets avslut och bunkra upp på mat. De övernattade alltså i staden och när de efterföljande dag kommit tillbaka till stationen märkte de egentligen ingenting ovanligt. Det var när Jenna, amerikansk marinbiolog, hade kommit inspringande in till labbet där far och morfar höll till. I vanliga fall är de vana med att folk springer runt för varannan månad tror någon att de hittat något som skulle nå rubriker i populära vetenskapstidsskrifter. Men nu var det något alarmerande med hur hon rusade in i labbet. Hon hade fortfarande på sig sin dykardräkt men också sin dykarmask och syrgastub. Hon kunde inte säga något med sin mask på och med tanke på hur uppjagad hon var såg hon inte ut att vilja ta av sig den heller. I sin hast letade hon runt efter något. Hon fann tillslut ett pappersblad och penna och ritade snabbt som ögat upp molekylen för koldioxid och texten "30x 106 mI" utskrivet bredvid denna molekyl. Far förstod inte vad hon menade, men morfar förstod. Kvickt hade morfar sprungit till reservlagret och hämtat 2 syrgastuber med dykarmask kopplad till sig. De sprang alla tillbaka till bilen och körde in till staden där ringde de alla möjliga samtal de kunde komma på: ambulans/sjukhus (Jenna hade under bilturen intill staden när de kunnat ta av sig sina masker förklarat hur hon sett människor ligga livlösa intill sjön); instituionerna på universiteten som skickat dit dem; personer som varit där i forskningssammanhang sedan tidigare som kan ha haft värdefull information att dela med sig av.
Den första person som min morfar försökte få kontakt med var en geolog som genomfört forskningsprojekt kring vulkanaktivitet på just den sjön. Den här sjön låg ovanpå en inaktiv vulkan och min morfar hade berättat för min far hur han i sitt bakhuvud hade en hypotes kring den 200 år gamla sägen om den utdöda lokalbefolkningen och sjön. Min morfar hade berättat för min far om något som heter liminiska utbrott. Ett liminiskt utbrott är koldioxid som släpps ut i sjöar från dess hypolimnion. Detta ligger under termoklinen (långt nere i sjön) och kan ske efter jordskred eller explosioner. Koldioxidet stiger upp och kan lägga sig som moln runt epicenter men kan också sprida sig distanser på flera kilometer. Om det är dalområden i närheten kan molnen fastna mellan dessa dalar. Något som det var här. Morfar hade tydligen inte vågat framföra den hypotesen för han tyckte den lät alldeles för galen men det var den enda rimliga förklaringen just nu. Det var av den anledningen han ville kontakta geologen - han ville få det bekräftat innan han nämnde något till de andra. Geologen hade tydligen dött av ålder, detta fick min morfar höra från hans fru som svarade i telefon. Det vara bara att fortsätta med ringandet.
Folk de kontaktat kom redan samma kväll de ringt. Jenna hade fått tag på några som verkligen behövdes där. Hon hade ringt in ett organ vilka kallar sig för Assistans/insats-arbete vid Utländska Katastrofer (Office of Foreign Disaster Assistance). Detta organ hade skickat ett flerdisciplinärt team som skulle biträda den Kamerunska regeringen med deras arbete vid den här situationen. Det var två rättsläkare därifrån som väldigt snabbt kunde konstatera och bekräfta teorin om koldioxidmoln som spridit sig från sjön. Detta från obduktionen där de avlidna visat symptom på kvävning. 161 människor överlevde och det utgjorde endast 16%. Morfar hade tillsammans med rättsläkarna besökt de överlevande och han hade berättat för min far hur förfärad han var efter det besöket. Enligt hur morfar återberättat till min far så hade många av dessa överlevare förlorat sin talförmåga. Läkarna hade sagt att det var en konsekvens av den höga halten koldioxid som lämnat skador på hjärnan. Det var inte alla det var såhär för men de som inte hade förlorat talförmågan gick det inte ens att prata med. Några var i katatoniska stater medans andra hade blivit schizofrena (och schizofreni och vissa andra mentala ohälsor är något som är gängse i västerländska länder).
Min far som var där avslutade historien med någonting som var märkvärdigt för situationen. Redan dagen efter var den amerikanska insatsbranchen vid utländska katastrofer påväg hem. För att vara ca 1500 (som de sagt) som dött så var allting uppstädat väldigt snabbt. Man får komma ihåg att det ändå är väldigt stora områden det rör sig om. Om inte det var konstigt så var det ännu mer märkvärdigt hur två amerikanska jetflygplan från deras flygvapen hade landat och haft flertal containrar inlastade i sig. Detta hade Jenna berättat för hon verkade som kontaktperson för denna insatsbranch och hade kommit in för att möta dem när de först kommit dit, för att sedan under bussfärden till staden briefa dem om allting de visste då och för att nu följa med hem till sitt hemland. Hon berättade det hon hade sett på flygplatsen när hon anlänt till sitt hem. De hade bråttom hem hade hon sagt till min far.
Denna historia får mig alltid att tänka på vad som kan ha funnits i dessa containrar. Jag har en misstanke...
submitted by Sunrutas to sweden [link] [comments]


2016.05.31 17:31 MrOaiki Varför avbryts debattörer i svensk partiledardebatt till skillnad från andra länder?

Jag tycker politik är skoj, brukar titta på amerikansk politisk debatt och andra länders debatter (kan ett antal språk). En sak som slår mig varje gång jag tittar på SVT är hur programledarna hela tiden avbryter debattörerna. Antingen för att de inte tycker de håller sig till ämnet (det är väl upp till debattören att disponera sin tid, eller prata om det de tycker är relevant i frågan?) eller så avbryter de för att debattören har ett retoriskt anslag som programledaren inte vill höra. Det blir nästan absurt.
"Skolan är viktig, men för att den ska fungera behöver vi få in mer skattepengar. Det gör man genom att höja skatten på inkomst…" "Nu pratar vi inte om inkomst, nu pratar vi om skola!" kan då programledaren svara.
Varför är det så, tror ni?
submitted by MrOaiki to sweden [link] [comments]


2016.05.24 16:02 JonathanRL En Flygkadetts resa till USA 1953

Denna text är en sammanslagning av den berättelse som berättas av "VarJag" på forumet Skalman i den här tråden.. Orginalet är spritt över flera sidor och kan vara lite knepigt att följa, således copy-pastar jag istället för att länka. Mycket nöje!
 
USA's 'Civil Air Patrol' (CAP) hade ett utväxlingsprogram kallat IACE (International Air Cadet Exchange) Program med i stort sett alla länder i Västeuropa. Europeiska ungdomar inbjöds till USA medan amerikanska tillhörande CAP fick besöka europeiska länder i tre veckor. Den svenska organisationen kallades Flygpojkarna och var en del av Flygvapnets rekryteringsprogram kan man säga. Varjagen uttogs (i hård konkurrens!) till den grupp av fem - som fick besöka USA 1953.
Det var upplagt så att varje nationsgrupp fick en 'värdstat' - våran var Syddakota. Det blev tre fantastiska veckor med massvis med flygning, parties och sightseeing. USA 1953 - jämfört med lilla Luleå, ja Sverige...var som en trollerilåda! Alla resor, utom lokala, skedde med MATS (Military Air Transport Service), en del av USAF. Logeringen, allt från USAF-baser till hotell och privat inackordering i familjer. New York var slutstationen i USA på hemresan - och det var där Utrikesminister Dulles fann tid för ett 'pep-talk' till de blivande flygarna.
 
Detta var en oerhörd upplevelse för en ung grabb 1953 - Kalla Kriget blev varmare och Koreakriget rasade. Så jag kan spinna vidare med några poster till för de som är intresserade..... Efter en vecka på F 8 där vi utrustades med FV-uniformer, trimmades till, lärde oss 'vända klack', putsa skor och raka oss dagligen randades äntligen Den Stora Dagen. Dessförinnan var det klappjakt på amerikanska dollars! Det var nämligen stenhårda valutarestriktioner - US $ var hårdvaluta och kunde inte köpas 'över disk'. Vad jag minns, tilldelades alla fem Flygpojkarna den furstliga summan av tjugo dollars ($20) var :roll: . Men alla 'kände ju någon' som hade en eller några amerikanska dollars undanstoppade i byrålådorna....En stockholmsbekant till min mor, gav mig omkring $40 men, med reservationen att jag måste köpa en 'amerikansk plastkortlek' till honom och ta med den hem. (dom fanns inte i Sverige vid den tiden...) En jazzintresserad Luleåbo skildes från $6 med instruktionen att köpa Gerry Mulligans sista plattor...o.s.v. Allteftersom dollarförrådet växte - blev 'shoppinglistan' längre. Det var helt enkelt så 1953 att det fanns massvis med eftertraktade varor i USA - som helt enkelt inte var tillgängliga i Sverige men alla ville ha dem.....
 
Den Stora Dagen - och Bulltofta. En MATS C-47 äntrades, glänsande aluminium på utsidorna - matt olivgrön inuti. Den hade inga säten - utan stansade 'soffor' a la fallskärmsjägare - längs kroppssidorna med ett litet 'dasshål' för varje röv. Vi hade med två gruppledare, en kapten från F8 och en löjtnant från F11 som höll oss i tukt och Herrans Förmaning. Och herregud, kaptenen var influgen på J 29 och löjtnanten hade massvis med 'timmar' på S 31 Spitfire - vi betraktade dem som Gudar!
Färden, gick till Fornebu i Oslo, där tidig lunch och den norska gruppen - likaledes fem 'cadets' och två officerare väntade. Sen bar det av till Rhein-Main Air Force Base i Västtyskland. C-47:an var ju ett amerikanskt militärflygplan - och vi flög mycket lågt jämfört med vad man gör idag. Till vår förtjusning - gick flygningen över Hamburg på bara omkring 800 meters höjd. Förstörelsen, bombruinerna - var helt enkelt otrolig. (jag gissade långt senare - att den delen inte var en tillfällighet) Landning på Rhein-Main AFB - och ögonfröjd för oss Flygpojkar. Basen var enorm.....innan utrullningen var slut hade vi redan 'spottat' B-29:or, F-86 Sabres, F-80's - C-82:or - ögonen rullade på oss av att verkligen s e dessa flygplan som vi bara upplevt på bilder.
 
Övernattning i 'Nissen-huts' - och uppenbarelsen! PX - som betyder Post Exchange......Ett veritabelt varuhus på flygbasen där allting kostade bråkdelar av vad det gjorde i 'allmänna marknaden'. Men var enbart för amerikansk militärpersonal. Och Oss!!!
US Air Force bjöd på sightseeing med bussar i Frankfurt am Main. Staden var fortfarande svårt bombskadad och vi frapperades av hur det hade växt upp hela träd i bombruinernas grushögar. Besök på Zoo m.m. men Frankfurt verkade smutsigt, trött och slitet. Maten i mässhallarna blev en upplevelse för oss - den serverades på stansade rostfria stålbrickor med sex olika 'fack' för olika rätter. Mässpersonalen var alla 'afroamerikaner' och portionerna var enormt tilltagna....inte minst de obligatoriska stekta äggen, dom lades upp ända tills man tog undan brickan :D, men vi noterade det amerikanska slöseriet - de flesta yankees tycktes bara äta mindre än hälften - resten tömdes i sophinkarna utan krus :roll: Man gissar att gödsvinen i Frankfurttrakten snabbt blev feta på de kopiösa matresterna......
 
Japp så blev det då dags för Atlantflygningen - med MATS DC-6:a, riktiga stolar och säkerhetsbälten. Start på e.m. och mot USAF-basen på Azorerna. Dit vid anlände mitt i natten och - det regnade. Språngmarsch mot adminbyggnaden men vi blev alla ordentligt blöta innan vi nådde dit. Givetvis - serverades 'frukost' trots småtimmarna, samma brickor och samma mat som på Rhein-Main! Vi lärde snabbt att amerikanska flygvapnet tydligen bara hade en mycket begränsad matsedel - och att den åts likadan över hela världen...i Tyskland, USA, Japan, Okinawa - precis detsamma. Några kulinariska äventyr, av 'lokal' karaktär - tilltalade tydligen inte dessa amerikaner 8-) Starten i mörker blev av hängglidar-kasta sig ut -typ......fältet låg på en bergsplatå för jag uppfattade att planet rusade över en 'kant' -sen var det hundratals meter ned till havet.
 
Destinationen - var Andrews Air Force Base utanför Washington. Hettan slog emot oss som en vägg! Den fuktiga hetta som är typisk för atlantkustens högsommar och minst av allt lämpad för Flygvapnets korderoj-byxor, präktiga varma blåskjortor med lång ärm och knäppt i halsen med svart slips :roll:. Efter bara minuter - badade vi i svett. Mottagningskommitén för oss svenskars del var Flygattachén och Biträdande Flygattachén i Washington - som bägge var iklädda oklanderliga lätta amerikanska khaki-byxor och skjortor med kort ärm - OKNÄPPTA i halsen...... Vår kapten och löjtnant bara stirrade - om mumlade något om att 'den modellen hade knappast godkänts i Flygstaben....' Det enda som var 'svenskt' var mössorna och axelklaffar med svensk gradbeteckning. Det blev presentation med ställningssteg, handskakning och honnörer.....Flygattachen, en överste skulle senare bli rätt väl känd. Han hette Stig Wennerström :) Så man rörde sig i 'de bästa kretsar'.
 
OK - Andrews AFB och en större Nissen-barack - denna var försedd med ett par sergeanter som inte verkade upplagda för skämt och upptåg :roll: 'Lights out at ten!' lydde ordern... Och den amerikanska trollerilådan.....Coca Cola-automater, luftkonditionering, television - allt grejor som vi aldrig sett i Sverige. Isté, iskaffe - var få tag på växelpengar att prova allt detta överflöd!?
När man ville sträcka på benen hann man bara gå några meter innan en bil eller jeep bromsade upp och erbjöd lift...amerikanerna var antagligen lika nyfikna på oss utlänningar som vi var på dom.
Ögonfröjd i luften, på en närbelägen bana (det fanns massor av banor) höll ett stort gäng Grumman 'Hellcats' på med vad vi fattade var landningsövningar på hangarfartyg; om dom överskjöt 'märket' med mera än 25 meter - drog dom på och gick om.
Washington DC! Sightseeing i bussar....Lincoln Memorial, Jefferson Memorial, Vita Huset (man fick inte gå in), Capitol (man fick gå in) och klättring av alla trappstegen i Washington Monument - det var tungt! Plus mycket mera som jag glömt. Amerikanerna höll ett rasande tempo och vi var dödströtta på kvällarna. Vår gruppledare hade till slut kapitulerat inför värmen och vi tilläts lägga av våra präktiga Flygvapenskjortor och slipsar, och uppträda i regelvidriga vita skjortor med upprullad ärm och utan slips - tack kapten T.!
 
En dag var det flygning :D Ngn flygklubb hade ställt upp med ett par dussin sportflygplan som reläade igenom ett par hundra killar med ngn kvart var i luften. Typfloran var stor - MINST ville man flyga med en Stinson som lastade 6-7 pax på en gång, MEST ville man upp i en av de Stearman PT-17 som deltog i cirkusen. Jag - hade turen att 'få' en Ercoupe, en tvåsitsare där man åkte cabriolet s.a.s. Vi kallades ju 'air cadets' - och piloten tog tydligen för givet att jag kunde flyga 8O så vi hann bara upp på ett par hundra meter när han sa 'you take over'... Det blev Varjags första flyglektion - en försiktig sådan speciellt med så intensiv trafik runtomkring.
Ercoupe'n var känd för att vara 'spinnsäker' d.v.s. mycket svår att få i spinn och över motorbullret frågade jag piloten om detta. 'You try it!' Jag bleknade - 'no you try it' Killen höjde nosen i 45 grader, drog av gasen och släppte ratten (fpl hade rattstyrning) - och sannerligen, Ercoupe'n sänkte snällt nosen utan minsta spinntends - ett mycket stabilt flygplan.
 
Vår kapten och löjtnant hade mumlat lite om frånvaron av trafikledning och dålig trafikdisciplin och efter att jag kommit tillbaka till terra firma, inträffade den enda allvarliga på hela resan.....En Stinson var nära sättning - när en Stearman vars pilot inte kunde se Stinsonplanet under sina stora undervingar - kom snuddande nära att 'landa' på Stinson vinge 8O Det var bara ngn meter som skilde planen åt - när Stearmanpiloten såg planet under honom - drog på fullvarv och klarade skivan.....Det - var nära ögat!
Och den dagen, var den 27:e juli 1953. För på kvällen kom President Eisenhower på TV och meddelade att vapenstillestånd slutits i Panmunjon och Koreakriget var över.
 
Exit Washington....i en C-47 med riktiga stolar, tre mans besättning och skriver och säger sju (7) passagerare! Vi hade hela flygplanet till oss själva! 8O Det kallar jag VIP-behandling....C-47:orna (civila DC-3) kallades ju Dakota under kriget och det passade ju bra när man skall flyga till Syd Dakota.
Denna kom att bli den mest minnesrika flygningen i mitt liv. Efter att vi nått cruising-höjden (låååg - kanske 1000 meter, fpl hade ingen tryckcabin eller syrgas - vilket ger utomordentlig marksikt) blev atmosfären ombord ytterst informell. Killarna i cockpit kom akteröver med mat i små kartonger.... med stekt kall kyckling, sallader och apelsin- och tomatjuice. Det var första gången jag sett eller smakat tomatjuice - något som jag verkligen gillade och som sitter i än. Dom ville 'snacka' och då planet saknade autopilot erbjöds frikostigt sittning i högerstolen där framme 8-) Vi fem flygpojkar fick var sitt halvtimmespass 'vid spakarna' (egentligen halvratt) medan vi mullrade fram över USA's prärier. Speciellt minns jag flygningen över södra delen av Lake Michigan och Chicago och de följande, nästan oändliga vetefälten i Iowa. Vädret var finfint och stämningen mycket hög. Speciellt imponerade blev vi när vi fick förklarat för oss att detta med 7pax i ett egen flygplan, inte var något misstag; 'Vi och flygplanet står till ert förfogande under hela eran vistelse i Syd Dakota' 8O När amerikanarna lägger på gästfrihet baxnar man. Di rika di kan.....
 
Resans mål var Sioux Falls, den största staden i Syd Dakota nära gränsen till Minnesota.
När 'kaparen' meddelade att vi hade en halvtimme kvar dit (det var en c:a sex timmars flygning) ruskades plötsligt vårt flygplan om av våldsamma okända krafter och jag uppfattade något som blixtrade förbi mitt fönster på väg nedåt....
Vi hade fått eskort!
Ett par aluminiumglänsande Mustanger (North American P-51D) - hade 'buzzat' oss och kom nu tillbaka upp - bara för att inta position vid vardera vingspetsen av C-47:an...dom hade halv flaps ute för att komma ned till vår blygsamma flygfart minns jag och tuffingarna i Mustangerna vinkade vänligt.
Det stod SD * ANG på kroppssidorna, 'aha sa vi - ANG är naturligtvis för mustANG' - men det var fel. Det betydde South Dakota Air National Guard och något pampigare mottagande till Syd Dakota kunde vi knappast tänka oss.
OK - Sioux Falls, 60 tusen själar och en mera 'hanterlig' stad för oss lantisar. Mottagningen på flygplatsen kaotisk - fotoblixtar, presentationer, snurrande filmkameror....i hårt tempo och bil till en TV-studio, 'ni skall vara med på TV-nyheterna i kväll'! Skyltfloran var bedövande - reklam, reklam överallt - man såg knappast stan för alla billboards :roll:
 
Snabb dusch, rakning och ombyte innan det bar iväg till Minnehaha Country Club för galamiddag med Civil Air Patrol..... 'Minnehaha' var siouxspråk - och betydde 'Skrattande vattnet'; ha ha-biten var i alla fall lättfattad :D Storartad middag, med tal, musik, dans - och flickor! Dansen - var mest den då populära 'reelen' - en irländsk skuttdans som var oss helt obekant. Vi - kunde bara foxtrot och vals förstås och gjorde vårt bästa med tjejerna. Som var en uppenbarelse.....I kläder och make-up vars elegans saknade motstycke bland svenska tonåringar...faktum var att flickorna såg mycket äldre ut än de var i sådan stass och jag blev förvånad höra att dom var tonåringar som jag själv. 'The Country Club' vaär en amerikansk institution - och representerar noblessen och Minnehaha var en ganska luxuös sådan som imponerade oerhört på oss. Något annat som inte imponerade - var antalet berusade kvinnor..... I motbokens Sverige var detta något nästan okänt - här drack fruntimmerna Dry Martinis och Highballs som vatten och stumlade och tog snedsteg och sluddrade på målet utan ringaste skam.....Vi svenskar blev uppbjudna till dans av flera av dessa ginlampor - men fungerade mest som stagmaster i hångelhas på samlags avstånd :roll: Alkohol serverades vi inte - vi var underåriga liksom de amerikansk tonsårsflickorna, 'spritåldern' var strängt satt vid 21 år!
 
En annan 'första' - var Bingo, ett spel vi aldrig hört talas om. Fick bingobrickor gratis förstås - och virrig förklaring av reglerna. När jag i en omgång tyckte att jag fått kombinationen rätt - sade jag Bingo! Det blev åskliknande applåder....Men jäntan som satt bredvid mig kikade och sa att 'that won't work' :(
Vilket snabbt bekräftades av spelledaren, följt av en ytterst 'tunn applåd' :roll: Och en Varjag som var morotsröd i ansiktet. Det blev ännu en mycket sen kväll = tidig morgon.....en av killarna i gruppen skrev vykort hem 'vi är så trötta att vi behöver svenska tändstickor för att hålla ögonen öppna. Dom amerikanska är av papper och håller inte så här sent på natten...' :lol:
Sioux Falls hade inte så mycket av sightseeing att erbjuda - vi kördes till ett 'fläskpackeri' - som var ett av de största i Mellanvästern. Helt enkelt ett slakteri - där jag f.f.g. fick åse själva slakten :roll: Inte speciellt uppbyggligt men lärorikt...om amerikansk fart; 'dom här levande grisarna - kommer ikväll att vara kokade och på burk!' 8O
Det var antagligen läckerheter som Spam - det handlade om. Inte blev man vegetarian på kuppen - men kunskap om verkligheterna om vad som händer i ett slakteri är nog ganska nyttig för alla.
Sen blev det högtidlig 'presentation' av en gåva - till den svenska gruppen. Någon religiös församling (varav det fanns MÅNGA i Syd Dakota!) hade skänkt en svensk praktbibel att presenteras till oss. Den var minsann inga dåliga grejor....en sån där femkilospjäs - 60x30x10 centimeter och med massvis av fina tuschteckningar, kopparstick och annat på - jag minns inte, men kanske tusen sidor. Verket var från tidigt 1800-tal och man 'trodde' att det kommit från Minnesota där tiotusentals svenskar slagit sig ned. Den hade vackra mässingsbeslag och var sannerligen ett 'praktverk'. Mera minns jag inte om den. Utom att den skulle skänkas till Riksantikvarieämbetet vid hemkomsten. I samband med bibelgåvan blev det också nödvändigt med ett kyrkobesök - där vi lyssnade till Herrans Ord och svettades ymnigt - innan vi släpptes ut på kyrkbacken att introduceras till 'församlingen'. Lite krystat för min del - men kall Coca Cola gratis - hjälpte upp prövningen :)
 
Aftonen - och ett 'Garden Party' i ngn parkanläggning där aftonens 'clou' - var en underskön 'indianprinsessa' i de snyggaste buckskins med fransar - jag någonsin sett! Prinsessan kom dit, enbart av 'dekorativa skäl' - och försvann alltför fort :x - jäklar - henne, hade man minsann velat 'snack upp' :D
Syd Dakota var (är?) en agrarstat och den huvudsakliga skörden var 'prärieguld' - majs! (eller Corn som det heter på engelska) Kopiösa mängder av majs på millioner tunnland av pannkaksplatta prärier. Från bil hade man knappast ngn utsikt....det var majsfält vart man såg. I staden Mitchell, finns ett 'Majspalats' som byggs om, nästan helt klätt med majskolvar innan och utan - varje år! Det såg ut som som något ur en sagobok eller Disneyland långt innan Disneyland var påtänkt. Och inne i den stora lokalen kunde man äta majsanrättningar i kubik....(om det fanns 'stuvad majs' - minns jag inte men det förefaller troligt) och köpa souvenirer gjorda av majs och majskolvar där fantasin saknade gränser i form och färg. Bara utbudet av majspipor (a la General MacArthur) i alla storlekar kunde ha fyllt en mindre butik! Vår pålitliga C-47:a flög oss västerut - till Rapid City och möte med Strategic Air Command. SAC var flygvapnets bart huggande svärd med mottot 'Peace is our Profession' ( :roll: ) eller 'Fred är vårt Yrke'.
Men fredligt - var det minsann inte på Ellsworth's Air Force Base där vi förevisades 28th Bomb Wing utrustad med världens största bombplan Convair B-36 'Peacemaker'.. Sexmotoriga giganter vars uppgift i händelse av krig var att göra Sovjetunionen självlysande med sina atombomber. 'Security' på basen var enorm - överallt var det skyltar med 'No Go' och 'Endast Auktoriserad Personal'. Vi fick inte klättra upp i planen och kika inuti - men traska runt dem och titta - det fick vi. Bombschakten var kolossala och vår svenska kapten anmärkte att di däringa atombomberna måste vara stora och tunga grejor att döma at upphängningsanordningarna.
'Har ni atombomber här?'
'Yes ssirr'!
' Kan vi få se en??'
'No ssirr...Classified' Jag bör tillägga att vi denna tid hade uttrycket kärnvapen ännu ej slagit igenom - de kallades helt enkelt atombomber.
Så någon atombomb fick jag aldrig se....
 
Well, i Rapid City som paa ett par platser tidigare - bodde vi privat. Jag hade turen inackorderas hos en familj dar baade pappa och son - var CAP-medlemmar. Sonen var ett par aar yngre an jag men hade eget rum, eget fotolabb i huset, korkort och egen bil! Det sista var 'haeftigt' som man sager i Sverige idag.....'nej' sa han 'det flesta av mina kompisar har bilar ocksaa....' (korkortsaaldern - var 15 aar!) V.s.b.- som det hette i geometrin....kvicka telefonsamtal- och ett 'bilgaeng' trummades ihop till 'a meeting' paa ngn sundae-bar i stan. Det visade sig att alla mina fyra gruppkamrater - ocksaa bodde hos killar tillhorande 'bilganget'. Vi - saag ut som faagelholkar! Egna bilar!? Kom ihaag att 1953 i Sverige var det bara 'rikt folk' som hade bil - alla andra hade just borjat lukta paa moped- och motorcykelaaldern! Deras bilar, vad jag minns - var alla av efterkrigsmodell.....1946-48 aarsmodeller - min kille hade en Buick 1948... Vi ville ju absolut veta hur mycket deras bilar kostat - forklarande att en bil hemma i Sverige var ett, hart nar ouppnaaeligt maal for oss....Jag minns klart att hans Buick hade kostat $75! En annan kille hade en Plymouth Convertable ('med lite bucklor...') som kostat $40 8O. Vaara hakor hangde paa brosten.....
 
En annan bonus var killens fotolaboratorium.....jag hade maanga rullar film (svartvit 6x6cm saa klart 1953) och redan borjat oroa mig for framkallningskostnaderna hemma i Sverige..... :roll:
'No problem' - ge dom till mig! Nasta dag hade jag alltsammans framkallat, kopierat - och flera forstoringar :D . Hans rara mamma - hade last ngnstans att svenskar aat havregrynsgrot till frukost. Och som en speciell raritet - kokat 'oat-meal porridge' till mig...'saa du kan kanna dig lite hemma... :) ' En STOR gryta! Jag har alltid avskytt havregrynsgrot.....men vad gor man? Sonen tog pliktskyldigast en liten klick - jag, fick en valdig portion. Nar jag straevat igenom den - 'vill du ha mer?' - och innan jag hann svara landade ytterligare en valdig slev i tallriken :roll: 'En Svensk Tiger' som bekant - :wink: hur jag fick i mig den minns jag inte...men en ambassador for Sverige maaste ju gora sin plikt.
Nar jag fraagade sonen vad jag var skyldig for fotojobbet och materialet; 'Du ar inte skyldig mig en sekin - du aat upp den dar forfarliga groten i morse - annars hade jag varit tvungen ata halften av skiten.....' :lol:
 
Black Hills, South Dakota och det imponerande Mount Rushmore-monumentet. Vi aakte dit i USAF-buss....landskapet i Black Hills paaminde mycket om Sverige....barrskog, myrstackar och moranterrang. Sjalva monumenet - fyra presidenters huvuden utmejslade ur graaberget - AR oerhort imponerande. Det tog c:a 400 mannar med dynamit ned till stenhackor och slipmaskiner elva aar, att skapa konstverket. Ansiktena ar omkring 18 meter hoga forestaller fr.v. presidenterna Washington, Jefferson, (Theodore) Roosevelt och Lincoln.
All ara till egypterna och deras kollossalstatyer - men annu om en million aar, kommer det att vara mojligt att puzzla ihop anletsdragen av dessa amerikanska presidenter. Ett verkligt 'varaktigt' monument som for framtiden bevarar minnet av the United States of America.
Flyg med C-47:a igen - norr om Black Hills ligger ett sareget omraade kallat 'Badlands'. Som framgaar av bilderna - ar detta inte latt framkomligt till fots eller bil....men en fantastiskt upplevelse fraan 500 meters hojd paa 'sightseeing'!
Darefter - vandes nosen mot New York och Dakotaaventyret var slut.
 
Ar du tankelasare? (Angående förfrågan om bilder från redan; A/N) Jo det stammer bra det. Utom nagra dussin svartvita 'positiv' inklistrade i ett album :roll: - men Herregud, det ar femtiosex aar sedan! EN bra en som finns i albumet - ar en forstoring av 'Mustang vid vingspetsen' p.v.t. Sioux Falls dock :P
Tack for C-47:an forresten...
Jag har pratat lite om bussarna vi aakte i - dessa var undantagslost tillhoriga USAF, maalade mellanblaatt och av maerket 'International'. Dom var ytterst enkelt inredda - som billiga skolbussar. Vi motte dem paa Rhein-Main, Azorerna, Washington - overallt....standardtyp... En kul sak jag maaste beratta - ar kordisciplinen hos de, mest afroamerikanska, chaufforerna. Det fanns naagon trafikregel om jarnvagskorsningar och - deras korsning som fick oss att skratta.....men som foljdes mannagrant och utan minsta leende av USAF-chaufforerna....
1) Bussen stannar 2) Motorn slaas av 3) Dorren (reglerad av mekanisk vinkelhavarm av chaufforen) oppnas 4) Skjutfonstret till vanster om chaufforen oppnas 5) Han lyssnar till till hoger.... 6) Han lyssnar till vanster - genom fonstret... 7) Han startar motorn... 8) Han kor over korsningen... 9) Han stanger dorren... 10) han stanger fonstret
Vi ar paa vag igen! :lol:
 
Oavsett hur hett det var - kordes aldrig bussarna med oppen dorr...paa luftkonditionering - var inte en tanke :roll:
....resan fortsatte till New York - och supercentrala Hotel Astor vid Times Square. Dar, som jag tidigare berattat - den amerikanske utrikesministern fick traffa Varjag :lol: Ny amerikansk virvelvind, FN-skyskrapan - Empire State Building - broar, skyskrapor, platser och namn - det blev for mycket att 'ta in' vid det laget.... Vi var mest intresserade av att 'shoppa paa Broadway' med vaara aaterstaaende dollars. Bast minns jag reklamskylten for Camel-cigaretter, som blaaste rokringar tvars over gatan utanfor hotellfonstret....
Kopte rekvirerad plastkortlek, Gerry Mulligan-plattor, modellbyggsatser aldrig horda om hemma....m.m. m.m..... Varuutbudet fick lilla Luleaa att se ut som Duvemaala och vi alla delade en stark kansla av efterblivenhet i jamforelse med USA- som 'mellan skaal och vaegg' - kladdes i ord daa och daa...det bjod emot att erkanna det men sanningen var saa uppenbar att vi maaste prata om den.
 
Den sista kvallen - var 'fri' - inga arrangemang. Jag hade en mormors syster som bodde i New York och med stranga order att kontakta henne (hon visste naturligtvis att jag var dar...) ringde jag henne.....Det blev blixtavhamtning, laang bilfard till hennes hem - dar hela den avlagsna slakten vantade. Presentationer till ett dussin manniskor vars relation och namn jag knappast uppfattade. Jag var 'unik' .... ingen fraan de svenska delarna av slakten hade naagonsin besokt USA tidigare. Inget var for bra for en....alla maanade om mig - jag hann bara besvara faa av de maanga fraagor de stallde mig, innan det vars dags for bilfarden tillbaka till Astor.
Det undslapp mig hur snaalt tilltagen den $-dollartilldelning var som vi faatt..... 'Good Heavens - how much do you need??? - give him $200!' Jag forklarade blygt att det var for sent - vi flyger ut imorgon och jag kan inte handla mera i alla fall.....Suck
Hemresan antraddes i en MATS C-97 Stratocruiser - det storsta flygplan vi alla naagonsin satt vaar fot ombord paa.... och destinationen - var inte Sverige - utan Paris! Det var namligen saa att den franska gruppen (som varit i New Mexico) hade blivit saa imponerade att de meddelat Republiken att har faar Frankrike 'laegga paa naagot' for att balansera intrycken.....och inbjod alla de europeiska grupperna till ett par dagar i Paris fore slutlig hemresa. (Till och med engelsmaennen - accepterade fast dom fick ta en omvag :lol: )
 
Naagon timme efter starten fraan New York - raakade vi in det varsta aaskvader jag naagonsin flugit igenom. :roll: Blixtarna stod 'som spon i backen' och 'elektricitet' vandrade som maskar paa vingarna. Turbulensen var oerhord och vi kastades omkring som en lekboll i det upprorda lufthavet. C-97:an hade samma laanga smala vingar som dess halvsyster - B-29 och man saag genom fonstret hur dom 'flaxade' som faagelvingar i turbulensen.....8O Till och med vaar kapten och lojtnant saag lite oroliga ut.....
Men Boeing's tekniker hade tydligen raknat ratt i sina kalkylker - for vi kom genom stormen utan vingbrott. Det - var den forsta gaangen jag verkligen varit skitradd under en flygning......
Next, 'gay Paris'.
...och utan halster ar det dags avsluta denna (alltfor) laanga foljetong;
 
Som jag skrev i foregaaende - post - ville minsann nu den franska 'Fjarde Republiken' visa lejonklon efter all den amerikanska gastfriheten. En mycket valkommen och och ovantad clou paa resan som vi alla saag fram emot med stora forvantningar. Vi landade pa Le Bourget - och amerikanerna glomde inte paapeka att det var har - som amerikanen Charles Lindberg hade landat med sitt enmotoriga Ryanflygplan efter den forsta direktflygningen USA - Europa anno 1927! Jag minns inte mycket av ankomsten - vi landade paa kvallen. Men den 'amerikanska ordningen och effektiviteten - byttes omedelbart mot fransk villervalla....Passkontroll och 'formaliteter' tog en evig tid och det var 'smaatimmar' innan vi bussades till vaar logering. Alla europeiska grupperna - vi var omkring 90 man - anvisades en gymnastiksal. I vad vi senare upptackte var en flickskola. (men utan flickorna som var paa sommarlov.... :roll: )
 
Faeltsangar - med grasfyllda madrasspaasar - var uppstallda....bagage forvarades paa golvet bredvid sangen....filtar och kuddar utdelades av en saan dar fransos i 'kepi' - lakan var tydligen okanda i Fjarde Republiken :)
Men, vi var ju dodstrotta och fann att svenska, portugisiska och turkiska snarkningar - lat precis likadana :lol:
Frukosten - i 'flickornas matsal' - blev en sensation...dom serverade rodvin till frukost!(middag och kvall :) ) Brodet - i meterlangder, var jattegott! Resten, ja resten.... vad ovrigt serverades minns jag mycket val......och det beromda 'franska koket' imponerade inte. Hemligheten med den s.k. 'franska kokkonsten' ar att ha hittat paa femtusen olika namn for kalops! Som alla smakar precis lika, innehaaller samma saker och paa naagot obegripligt satt - naatt varldsrykte... :P
Virvelvind sightseeing i Paris.....upp i 'fiffeltornet', Sacre Ceur, Notre Dame, La Louvre..... Mitt bestaaende minne av Paris 1953 var att ALLT...alla dessa paradbyggader, ja hela stan - var morkgraa! Traakig farg -daa jag senare sett ett 'renputsat' Paris - men 1953 var det elandigt.....biltrafiken bestod till stor del av underliga trehjuliga 'lastbilar', bussar som var jamnaariga med mig eller aldre - och en uppenbar fattigdom som fick gamla Sverige att se ut som ett dromland! (kanske en poang for Folkhemmet i alla fall :roll: )
 
Vid kordes till slottet i Versailles! Paa kvallen - en magnifik 'ljud och ljus-show' om slottets och Frankrikes historia. Naturligtvis paa franska - men nar showen visade giljotiner (som gick som symaskinsnaalar :lol: ) visste vi i alla fall precis var, i historien vi befann oss....
Hojdpunkten - som 'la belle France' ville visa upp - var naturligtvis dambrost! Vi bevistade 'Folies Bergere' dar en magnifik 'show' exponerade mera av den varan - an jag naagonsin sett, tidigare eller senare.....man erinrar sig killen som aakte till Olympiaden for att han ville se '100 meter dambrost'...... Well det fick vi - utan Olympiad :)
http://en.wikipedia.org/wiki/Folies_Berg%C3%A8re
M.A.T.S. tog oss hem till Bromma - dar Varjagen smugglade 'kontraband' till kungariket Sverige - men glomde sitt pass i en telefonkiosk (for att underatta om lycklig hemkomst till foraldraskapet naturligtvis)......
Sen, ja sen blev det Statens Jarnvagar, den s.k. 'Nordpilen' - hem till Luleaa igen.....(ingen sovvagn - militarbiljett!) passet - kom paa posten fraan tullen i Bromma - naagon vanlig sjal hade hittat och lamnat in det.... :oops:
Stor pressmottagning i Luleaa - av Norrbottens-Kuriren. En mera dampad av Norrlandska Socialdemokraten.....'Norrskensflamman' brydde sig inte - men hedrade mig med de korta orden att 'Amerika har faatt en ny agent i Luleaa....' :P .....'Flamman' - hade alldeles ratt!
[På förfrågan om preskriberat brott] Jodå - det brottet är längesedan preskriberat. (Även om innhav av kontrabandet - ännu femtiosex år senare i Sverige är Majestätsbrott :roll: )
Här i alla fall förklaringen; vi besökte en liten stad, Yankton - vid Missourifloden i allra sydöstligaste Syd Dakota. Värdarna inkluderade en 'Game Warden' (=jägmästare) och jag och en annan Flygpojke åkte i hans bil.
I bilen - fanns ett gevärs-ställ! I stället stod en M1 'US Carbine' och på det hängde en Luger i ett 'US'-märkt axelhölster 8O Vi hade tidigare på dagen traskat förbi en pantbank i Yankton - där skyltfönstret [b]var en vapensamling[b].
Stannat, stirrat - revolvrar, pistoler i dussintal - igen, föll hakorna och sju svenska fågelholkar fick lära att 'det var bara gå in och köpa...' Licens?? - vad är det för nåt???
Vår fascinering av US-karbinen och pistolen, undgick inte jägmästaren/chauffören - så han sa helt vänligt, 'would you like to have a shot?' 'yes....' hickade vi..
Vi körde över Missouri på en bro - och befann oss i Nebraska....där jägmästaren kände till en lämplig plats för lite skjutövningar i terrängen....Alla bilarna stannade, US Carbinen tons ut och skjutövningarna inleddes i en liten ravin.
Alla Flygpojkarna fick skjuta - men Herr Jägmästaren uppfattade snabbt att Varjag var den enda som tidigare umgåtts med skjutvapen....
Morgonen därpå vid 'avskedet' från Yankton kommer jägmästaren fram till oss och säger; 'Jag vill ge en present till er svenska pojkar'- går fram till mig och - överräcker Lugerpistolen i sitt hölster....' har sett att Du - vet någonting om skjutvapen, så Du skall ha den....'
Jag blev stum. Stumma blev även en svensk kapten, löjtnant och fyra andra Flygpojkar.....
En officiell gåva - till en svensk delegation - kunde naturligtvis inte nekas. När vi kom till Bromma och det frågades 'något att förtulla?' - svarade bara officerarna att 'det får pojkarna själva redogöra för. Det fanns lojalitet på den tiden !
submitted by JonathanRL to sweden [link] [comments]


2016.05.14 21:06 HamBus [Serious] Går i nian på grundskolan och har skrivit ett tal om ett väldigt kontroversiellt ämne. Vore tacksam om jag kunde få lite objektiv feedback på vad jag kan förbättra då denna uppgift tar en stor del av mitt betyg.

Weed, hasch, haschisch, gräs, brass, braj, joint. Alla dessa namn beskriver en och samma sak; Cannabis. Cannabis är ett kontroversiellt och mytomspunnet ämne som det kretsar många missuppfattningar kring. Jag är här idag för att prata om dessa missuppfattningar och förhoppningsvis belysa om faktan.
Cannabis är en psykoaktiv produkt som utvinns från naturen vilket betyder att det är en substans som har psykologisk effekt och därmed inte endast intas för näringens skull.
De som ställer sig emot en legalisering av cannabisbruk argumenterar ofta att det kan vara en psykoaktiv substans som leder till tyngre droger men detta är kort sagt endast en korrelation. Och inte den riktiga kausaliteten. På samma sätt som ett ökat antal autism diagnoser korrelerar med ökning av ekologiska råvaror på marknaden fast än det inte är en kausalitet. Anledningen till att folk anser att det är in inköpsport är att drogen är olaglig, och att lagen klassar cannabis, amfetamin, heroin och kokain på samma nivå. Anser inte ni att detta är fel? Speciellt när man samtidigt kan klassa cannabis tillsammans med kaffe och andra harmlösa psykoaktiva substanser. Dessa argument kan också grundas på att man oftast behöver befinna sig bland yrkeskriminella personer (som i många fall är i kontakt med grövre droger) för att få tag på cannabis. Men om man legaliserar cannabisinnehav och bruk tar man också bort cannabis handeln från den svarta marknaden vilket därmed tar bort behovet att komma i kontakt med kriminiella. Och därmed komma i kontakt med grövre droger.
Enligt Narkotikastrafflagen som tillkom 1968 Kan man bli dömd till upp till 3 års fängelse för innehav, bruk eller annan befattning av narkotika. Samtidigt som våldtäkt i Sverige kan få ett straff på endast 2 år. Är det verkligen rätt att någon som väljer att röka en tillmestadels harmslös och naturlig planta kan få grövre straff än en våldtäksman? Är det verkligen vad vi vill att vårat samhälle ska stå för? Är det verkligen frihet?
Tonåringar i Sverige som åker fast för innehav av cannabis får inte bara en prick i registret men blir också tvingade till regelbundna urinprover hos socialen under olika tidsperioder. Samtidigt som tonåringar som åker fast för alkohol innehav endast får alkoholen uthälld samt en hemringning, om ens det. Med detta sagt kan ni nog tänka er hur mycket pengar det kostar staten att upprätthålla drömmen om föredetta folkhälsominister Morgan Johanssons narkotikafria utopisamhälle. Enligt CDC.GOV (som är en amerikansk hälsoorganisation) är alkohol konsumption en direkt orsak till över 2200 dödsfall i USA årligen, alltså ca 6 dödsfall om dan där alkohol varit den direkta orsaken till död. Samtidigt som inte ett enda direkt dödsfall någonsin blivit rapporterat av cannabisbruk. En legalisering av cannabisbruk skulle inte bara spara pengar, men också kunna tjäna pengar då staten kan äga monopol på cannabis försäljning på samma sätt de gör med alkoholen. Med dessa pengar kan man dessutom investera i hjälp till de som faktiskt har problem med cannabisbruk, lite som ett AA-möte fast med cannabismissbrukare.
Många associerar cannabis med haschtomtar som sitter hemma och äter ostbågar medan de kollar på vänner på netflix varje dag. Jag väljer att avstå att prata om denna stereotyp då jag anser att det är ens egna val hur man hanterar sitt cannabisbrukande. Dessutom målas stereotypen upp av Hollywood i spelfilmer vilket kan leda till att många gör denna association utan någon åtanke. De som faktiskt faller in i denna stereotyp bör få tillgång till hjälp (på egen vilja) utan att polisen blandar sig i och tvingar en på pissprover och en prick i registret under fem års tid.
Om ens cannabisbruk inte skadar någon i sin omgivning, varför ser man så negativt på det medan cigarett rökning orsakar mycket större fysiska skador?
På samma sätt som man kan ta en öl efter jobbet när man kommer hem för att slappna av drömmer jag om ett Sverige där det är både socialt acceptabelt och lagligt att röka cannabis för alla myndiga män och kvinnor, speciellt när det har bevisats gång på gång, att cannabis inte är den djävulska drog som massmedier försöker visa. För detta är vad jag vill att vårat samhälle ska stå för. Och det är frihet.
Vad tycker ni? Talet ska hållas på måndag och jag skulle gärna ta emot konstruktiv kritik! :) Också, jag hoppas att jag inte bryter mot reglerna men jag kan inget annat svenskt forum där jag kan efterfråga sånt här.
submitted by HamBus to sweden [link] [comments]


2015.05.28 22:06 Freddo3000 Minecraft Socialt experiment

Kort sagt, detta är ett socialt experiment som pågår på en minecraft server, som kallas Civilization Experiment. Målet av detta är att försöka skapa en civiliserad värld med nationer, allianser, krig och allt möjligt.
Det är också så att det mesta är också muntligt, det finns inga plugins som t.ex Factions som håller koll på ens land medans man är borta och inga "chest shops" som säljer saker åt en. Man måste prata med andra om man vill sälja något.
Karta över servern med nationer
Allting kan tas sönder, men det tar väldigt lång tid på grund av Citadel pluginet som låter en "förstärka" saker med sten, järn eller diamant. Vilket gör så man behöver ta sönder ett block 25, 120 och ~500 gånger beroende på vad man använder. Det finns också "snitches" som loggar alla block breaks inom en radie och vem som gjorde dessa så om folk får reda på att du gjort något kan du få ett pris på ditt huvud.
Servern använder sig av en "custom" värld där de använt verktyg för att skapa en värld som är mer realistisk och allmänt ser bättre ut än de vanliga slumpmässigt genererade världarna, varav det också är så att vissa biotoper har olika mineraler eller så växer saker och ting olika bra. I öknen till exempel är det de ända stället man kan få tag på guld, upp I norden är det enda stället man kan få diamant. Dock uppe i det snöiga norr så är det också så att man kan frysa till döds och ingen mat växer där, medans i en djungel så växer djur och växter väldigt bra, men det finns knappt mineraler.
Detta får folk att handla med varandra för att få tag på vad de vill ha, där ett tag så fanns det till exempel en monopol på guld.
Serverns population är för tillfället cirka 20 pers under amerikansk tid och mellan 3 till 10 pers under europeisk tid och jag hoppas på att genom att lägga upp detta kanske få in lite extra folk.Och kanske starta ett svenskt imperium för att ta över hela världen men det pratar jag inte om.
Något som är väldigt viktigt att veta är också att det finns ett plugin som låter en göra öl.
Här finns det en guide på hur man gör saker på servern.
Hoppas att detta interesserar några av er. Om det finns några fråger, säg dom bara i kommentarerna eller skicka ett meddelande till mig.
submitted by Freddo3000 to Spel [link] [comments]


Prata som folk, Einstein (del 2/3) Radio Mordfront och Elias Lodin från We Are Dalarna Vlogga som ett proffs - YouTube Om du vill lära dig Svenska tita på 'Jalla Prata Svenska ... Challenge: VI LÄR OSS ARABISKA!!! Karpe Diem - Piano * LYRICS * Prata som folk, Einstein (del 1/3) Prata som folk, Einstein (del 3/3) Karpe Diem Piano

10+ Sätt som Lär Dig Prata Engelska Utan Accent FluentU ...

  1. Prata som folk, Einstein (del 2/3)
  2. Radio Mordfront och Elias Lodin från We Are Dalarna
  3. Vlogga som ett proffs - YouTube
  4. Om du vill lära dig Svenska tita på 'Jalla Prata Svenska ...
  5. Challenge: VI LÄR OSS ARABISKA!!!
  6. Karpe Diem - Piano * LYRICS *
  7. Prata som folk, Einstein (del 1/3)
  8. Prata som folk, Einstein (del 3/3)
  9. Karpe Diem Piano
  10. Robert imiterar Tony Irving som kirurg - Parlamentet (TV4)

Om du vill lära dig Svenska tita på 'Jalla Prata Svenska 'learning Swedish language with Tahany #تهاني عبود Kristoffer Gunnartz, vetenskapsjournalist och författare, talar om hur långt man kan förenkla en text utan att den förlorar sin trovärdighet. Här ställer han den kritiska frågan 'Vill du ... TACK FÖR ATT DU TITTADE, DU ÄR BÄST! ♡ (Öppna för att läsa mer) VIKTIGT: Vi gör inte narr av språket eller något liknande. Vi ville endast utmana oss själva i en challenge. Jag läser ... Lyric: Karpe Diem Piano Lyrics: Ring meg når du skal til stranda Vi skal gjøre alt i sommer Så la oss prate som om regninga aldri kommer oh baby Dra på by'n og bruk opp en mill. for i mårra ... Prata som folk, Einstein (del 3/3) lattlast. ... vetenskapsjournalist och författare, talar om hur långt man kan förenkla en text utan att den förlorar sin trovärdighet. Här lyfter han ... Kristoffer Gunnartz, vetenskapsjournalist och författare, talar om hur långt man kan förenkla en text utan att den förlorar sin trovärdighet. Del 1 av 3. Från Lättläst-dagarna, konferensen ... Jeg liker masse som en fysiker, ... lano, og bare tare. Men har dager som jeg klager som faen og er gal og bader i Salo, man kan'ke ta det ... Så la oss prata som om regninga aldri kommer Elias Lodin uppgav en tydlig specifikation om att de får förtydliga om han skall prata som vänsterpartist, aktivist i We Are Dalarna eller som privat person. Åsikterna Elias framför är hans ... Med våra riktlinjer får du bekanta dig med hur det går till att vlogga. Kom ihåg att övning ger färdighet. Att prata in i kameran till tittarna är ofta skillnaden mellan en publik och en community. En publik består av lyssnare. En community är beredd att följa dig från video till video och interagera med videorna. Många ser dig som ... I momentet 'Tips från coachen' uppmanas Robert Gustafsson att imitera Lets dance-domaren Tony Irving som kirurg. ... En av Robert Gustavssons bästa! - Duration: 5:36. lingon94 991,418 views.